Stadsplanerna med sitt ursprung i idéerna om trädgårdsstaden
Bakgrunden i sekelskftets Stockholm
Stockholm fördubblade på 1880-talet sin folkmängd, vilket medförde bostadsbrist, bostadsspekulation och markspekulation. Järnvägen och spårvägen möjliggjorde en expansion långt utanför dåtidens Stockholm. På 1910-talet började man genomföra stadsbyggnadsidéer hämtade från England.
Trädgårdsstaden var en social revolution, den skulle bli ett självförsörjande samhälle utan enskilt markägande. Istället för att äga sin mark skulle man hyra den av staden med så kallade tomträttskontrakt.
I Sverige kom trädgårdsstaden att bli en trädgårdsförstad, en kommunalt styrd variant av de redan framväxande villaförstäderna.
Ambitionerna bakom de ursprungliga stadsplanerna
Stockholm började köpa upp privat mark och började snabbt planera för de nya områdena. Tomträtt och styrt byggande var ambitionen. Stadsplanens ideal blev olika former av flerfamiljshus. Ytterst en mur av trevånings hyreshus. Innanför skulle radhus enligt engelsk modell och parhus placeras tillsammans med en stadspark och offentliga byggnader som skolor och kyrkor. Alla skulle ha en egen täppa.
I de tidiga planerna för Enskededalen och Skarpnäcks trädgårdsstad finns hyreshusmuren inritad.
På nittonhundratjugotalet kom stilidealen att hämta inspiration från den svenska småstaden med dess en eller två våningar höga hus mot en stadsgata och ett marknadstorg. Magnebergsvägen brukar ses som typexempel: husen ligger utmed gatan, entréer på sidan av husen, plank som binder ihop husen. Så skapade man ett offentligt rum på gatan och ett privat på tomten. Gaturummet utformades med viss omsorg. Träd planterades utmed trottoarerna, en sort för varje gata. Björk och alm visade sig mindre lyckat eftersom deras djupa rötter trängde in i avlopp och grunder. Alla de nyponbuskar som kantar vissa gator är en rest från krigstidens behov av inhemska matvaror.
Våra tidiga stadsplaner
Ursprungliga detaljplaner
OBS! Länkarna är gamla och fungerar inte. Vi arbetar med uppdatering av hemsidan. Den som är intresserad kan söka på gällande planer på Stockholms hemsida.(Följande stadsplaner kommer från Stadsbyggnadskontorets databas och är i PDF format och kan ta lite tid ladda upp.)-Nordvästra området-Förslag 1922
-Nordöstra området 26 juli 1923
-Pungpinan 30 dec 1926
I vårt område kan småstadstankarna ses i korsningen mellan Sockenvägen och Gamla Tyresövägen med de tvåvånings hyreshus som innehåller kommersiella lokaler. Vid spårvagnens vändplan vid dagens Talmansgränd ritades tvåvåninghus in. Där skulle butikslokaler omge en öppen plats, liksom i Kanslersvägens norra förlängning. Skarpnäcks trädgårdsstad visar dåtidens idé om att undvika fyrvägskorsningar. Man skulle ha en fond för varje gata och man skulle undvika den långa gatans tristess. Det finns bara ett renodlat fyrvägskors, Skattmästarvägen - Hagtornsvägen. Det lilla torget bakom Konsum visar fler exempel på stadsplaneidealet. Torget själv, tvåvåningshusen runt och gatorna som inte möts. Det hus som är byggt på 1920-talet är dessutom en hybrid mellan radhus och hyresfastighet.
I Pungpinan tummades det på de gamla idealen. Det fanns en allmän plats (dagens leklund) men inga affärer inritade. Däremot fanns det långt framskridna planer på att bygga en tvåvåningsbebyggelse utmed dåtiden nya Tyresöväg. Det är denna stadsplan från 1926 man nu använder för att förtäta Pungpinan.
Fortsatta stadsplaner
-Riksrådsvägen 28 april 1953-Nämndemans- och Sekreterarbacken 8 jan 1963
1930-talets rena funktionalism saknas helt. Depressionen bromsade utbyggnaden och många planerade flerfamiljshus byggdes aldrig. På fyrtiotalet fylldes därför luckor ut med småhus, och Kanslersvägens tänkta pampiga fond blev ett äldreboende, med funktionalistiskt utslängda huslimpor. En styggelse mot den ursprungliga stadsplanen.
När Kärrtorp byggdes kring 1950 tog arkitekten upp idén med en mur mot omvärlden. Vid Riksrådsvägens förlängning upp i skogen i början av femtiotalet återanvänds samma tanke. Hyresradhusen vänder ryggen mot den gamla trädgårdsstaden och mot skogen och vänder sina entréer in mot gemensamma grönområden. 1920 -talets radhusidéer lanserades på nytt, nu som hyresrätter på initiativ av Radhusutredningen, med barnfamiljernas behov i centrum. Kvar av funktionalismens ideal är trafiksepareringen.
Nämndemansbackens självbyggarområde, byggt i början på 1960-talet, visar i hög grad tanken med muren mot omvärlden och trafikseparering. Planen skiljer sig från 20-talets tänkande, då man undvek de bergiga partierna.
Sekreterarbacken utnyttjar sina naturliga förutsättningar. Placeringen i en solvänd bergssluttning har utnyttjats till en radhusbebyggd åskådarläktare ovanför Skarpnäcksfältet.
I de nu planerade förtätningarna återgår man till den stadsliknande bebyggelse som ratades på 20-talet.
Detta material är sammanställt av Jan Gustavsson till föreningens 80 års skrift
