Fester i föreningens regi och dess festplatser
Festplatserna
Midsommarfester var ett tidigt inslag i föreningens verksamhet och började 1929, då på ett område där dagens basebollpan ligger.
Efter några år ville man få till en riktigt festplats med dansbara. Första förslaget, 1936, mötte motstånd av personer som tyckte de kunde "locka ligister och generera störande dragspelsgnäll och stoj och skrän på gatorna", men till 1939 kunde man ändå köpa in en dansbana till en ny fetsplats ovanför Arbetsvägen.
Förutom till midsommarfester så användes festplatsen också till höstfester och av danser arrangerade av andra, främst idrottsföreningar i närområdet.
Festplatsen var ett tungt åtagande för föreningen, inte bara med själva festarrangemangen utan också underhåll av bodar och dansbanan. Dessutom blev inbrott och förstörelse allt vanligare och det sågs närmast som en befrielse när de nya husen på Nämndemansbacken tvingade fram en nedläggning av festplatsen 1960.
Planen där Shell macken legat var en yta som användes för att slänga skräp på, både av Pungpineborna, men också av blomsterhandlarna. Här uppstod först spontant arrangerade valborgsmässobrasor, där först 1940 föreningen tog över arrangemanget. Att göra i ordning brasan var ett drygt jobb, då mycket skräp låg omkring och det var en stor lättnad när man de sista åren kunde få hjälp med en "caterpillar". Platsen slutade användas 1960, men från 1988 har traditionen med valborgsmässoeld återupptagits, nu på platsen vi Kanslersvägen ända.
Festerna
De äldre valborgsmässofesterna innehöll musik, tal och korvförsäljning mm. Musik stod oftast skolan musikorkester för och olika körer medverkade, tex kommunalarbetarnas kör. Festen började med ett tåg med musik från skolan och elden tändes relativt sent oftast 21.30. Festen lockade på slutet många från kringområdet och siffror på 3000 och tom 5000 besökare nämns.Hasse Severnsson minns: Vid brasan satt vi grabbar uppklättrade i den flerstammiga tallen och kastade ettöres stenkulor i elden. De smällde rätt bra. Brasan kröntes med ett bildäck på en påle, och det var högtidligt när däcket tog eld medan vårsångerna ljöd.
Midsommarfesten varade de första åren två dagar men begränsades sedan till en. Man hade fokus på barnen i området som bjöds på olika småsaker, medan de äldre erbjöds traditionella förnöjelser som tombola, luftgevärsskytte och naturligtvis dansen. Mot slutet när festen popularitet bland de boende började dala så prövade man också med tåg till musik. Med Gnesta Kalle boende i området så var han en ofta förekommande artist.
När festerna las ner 1960 så började en mer kortvarig tradition med bussutflykter i föreningens regi till plaster som Kolmården djurpark. Dessa som ordnades vartannat eller vart tredje år upphörde på 1970 talet.
