Lägesbeskrivning beträffande grundskador o.d. inom Enskededalen 2004
 
Grundskadorna på skilda fastigheter av villatyp samt vissa flerfamiljshus inom Enskededalen har under ca ett årtionde varit ett problem av relativt stora mått. De problem som uppträdde i samband med drivningen av de stora avloppskulvertarna i början av 1970-talen ledde till att ett par villafastigheter bröts sönder så genomgripande, att de inte kunde renoveras på ett eko-nomiskt vettigt sätt utan revs och återuppbyggdes efter ett antal år. Några andra näraliggande fastigheter, som också skadades, kunde dock renoveras och fastighetsägarna fick vissa ersätt-ningar vid mitten av 1970-talet, varpå kommunen uppenbarligen stängde kassakistan i överty-gelsen att den partiella tätning av bergtunnlarna som då skett samt den inpumpning av vatten i dalen som företogs skulle vara tillfyllest för att undvika ojämn krympning av lerunderlaget.

Sedan gick det ca 20 år varefter ett stort antal fastighetsägare på nytt börjat märka plötsligt uppträdande och snabbt förvärrade grundskador av skilda slag. Grunder sätter sig och sprick-er, byggnaderna lutar tillsammans med sin grund och vissa byggnadsstommar deformeras så kraftigt att man inte får igen fönster och dörrar. De byggnader som inte är byggda av trä utan är tegelmurade uppvisar inte endast grund- utan även mur- och putssprickor, som i ytterlig-hetsfall blivit så vida, att man ser ut genom dem och in i grannträdgårdarna. Därvid kan det visa sig att det i ytterlighetsfall inte bara blir en så god självventilation att lägenheterna vinter-tid blir direkt obeboeliga utan att det även vid yrsnö driver in snö genom mursprickorna i så stor utsträckning, att man efter en yrvädersperiod finner smältande snö på möbler och golv nedanför de grövsta sprickorna.

Redan 1997 uppmärksammades Stockholm Vatten AB på dessa förhållanden som då sedan ca ett år var under kraftig utveckling. Från Bostadsrättsföreningens Stenhuggaren Nr 10 sida ifrågasattes, om de markrörelser som visat sig uppträda och lett till att man plötsligt sedan 1996 fått betydande sprickbildning i murverket hade något senkommet samband med de markrörelser och krympningar som inom området initierades vid ovannämnda tunneldrivning inom närområdet. Alternativt måste det finas någon eller några andra orsaker till de mark-rörelser som ligger bakom de nu noterade skadorna på föreningens byggnad. Man hade så sent som 1992 företagit en fasadrenovering utan att det ens fanns så mycket som en enda s.k. hår-spricka i fasadens puts, varför endast en nog så dyr omfärgning av den av luftföroreningar genom åren missfärgade putsen företogs av en expertfirma. Man konstaterade att byggnaden tydligen haft perfekt stabilitet på den grundplatta huset står på sedan byggnationen 1936. En chefsperson vid namn Gunnar Possebo vid Stockholm Vatten AB avvisade varje ifrågasatt samband mellan sprickbildningen och markförhållandenas eventuella samband med avlopps-systemets kondition och hänvisade till den geologiska expertis som man förfogade över, den nu för ett par år sedan avlidne Staffan Ekenbark. Denne bodde själv inom området på Kyrko-gårdsvägen i en hörnvilla alldeles intill de av HSB på spårvagnshallarnas gamla tomt byggda tvåvåningsbostäderna. Denne man, som då var märkt av den sjukdom som ledde till hans för-tida död, förnekade bestämt att det skulle finnas något som helst samband med bergtunnlarna och framförde som sin fullkomliga övertygelse att de förekommande sättningarna av grunder med tillhörande mursprickor uteslutande hade sin orsak i den avvattning av lerjordarna som träd och andra vattenkrävande växter i trädgårdarna svarade för. Han hade själv bl.a. haft till uppgift att efter tätningen av tunnlarna se till att man pumpade in vatten i marken inom när-området i så hög grad, att man kunde garantera en tillfredsställande grundvattennivå. Proto-koll som vi sett från mätningar i vissa borrhål inom området nära korsningen mellan Socken-vägen och Gamla Tyresövägen har emellertid inte lyckats bevisa att man uppnått detta mål.

När sagda bostadsrättsförenings hus byggdes1936 stod på dess tomt en redan då fullvuxen stor björk med två grova trädstammar och det var i detta skick kommunen upplät tomtmarken med tomträtt och tillät byggnation av ett tvåvånings tegelmurat hus på en flytande bottenplat-ta. Redan under den första hälften av 1970-talet togs den ena stammen ner pga. att den skug-gade lägenheterna mot gården i väl stor utsträckning. Denna åtgärd torde ha resulterat i att vattenavgången från trädgårdens lermark sjönk till ca hälften mot tidigare, vilket knappast kunde tänkas har påskyndat någon krympning av lerorna vid 1990-talet mitt och fortsätt-ningsvis. Sådan krympning har fortsatt trots att man av säkerhetsskäl även tagit ner den andra björkstammen under år 2001. Resonemanget går alltså inte ihop rent intellektuellt. Så var det med denna geologiska expertis!

Tydligen har man från Stockholm Vatten AB helt sonika endast lämnat hela detta ärende där-hän, glömt bort det eller - vilket är troligast - endast satt sig ner och väntat på att de som är i sammanhanget förfördelade skall företa alla de kostnadskrävande utredningar m.m. som kan erfordras för att dels i detalj kartlägga vad som händer, dels finna vägar att åtgärda byggnads-skadorna, dels finansiera åtgärderna bäst man vill och kan helt på egen hand.

När man nu i snabba turer fått erfara att man dramatiskt höjer taxeringsvärdena och avser att likaså dramatiskt höja tomträttsavgälderna. Då informerar man att sänka vatten- och avlopps-avgifterna med ca 3 % pga. att Stockholm Vatten AB uppenbarligen går så bra ekonomiskt att man inte behöver så stora intäkter längre, så börjar man onekligen fråga sig vad man från sam-hällets sida egentligen har för insikt om villkoren för den verksamhet man bedriver resp. i vissa avseenden under stor uraktlåtenhet inte bedriver!

Vi har nu under några års tid varit sysselsatta med att från fastighetsägare inom Enskededalen samla in och bearbeta uppgifter om förekommande grund- och byggnadsskador och har där-vid fått uppgifter från ett 70-tal fastighetsägare. Dessa rapporterade skador har varit alltifrån mindre och något ”diffusa” till mycket konkreta och allvarliga. Dock har vi kunnat konstatera att även andra byggnader uppvisar alldeles påtagliga skador, tyvärr utan att fastighetsägarna hört av sig till oss. Det är sålunda att förmoda att vi i detta sammanhang har att göra med ett inte alldeles obetydligt s.k. mörkertal.

Stockholm Vatten AB, som är det inom Stockholm kommun närmast berörda organet i detta sammanhang, har sålunda under ett antal år milt sagt legat mycket lågt i dessa ärenden. Vi vet att flera fastighetsägare varit i kontakt med kommunen och rent ut sagt, mer eller mindre ag-gressivt försökt att få kommunen att ta sitt ansvar för de skador några fastighetsägare fått kän-nas vid. Resultaten har inte varit uppmuntrande. Av skäl som vi inte in i minsta detalj känner till men beroende på att vi gjort förfrågningar hos närboende, har vi fått klart för oss att av-loppsledningarna inom området tydligen är så dåliga att man lagt om dessa speciellt inom två delområden. För ett par år sedan gjorde Stockholm Vatten AB sålunda en uppgrävning och omläggning av avloppsledningarna längs Sandsborgsvägen, dvs. inom ett område som känne-tecknas av en övergångszon mellan grusåsen genom kyrkogårdarna och den lerkörtel som finns inom de lägre delarna av ”Gamla Enskede” på ömse sidor om nuvarande Nynäsvägen. Vi har även ett par rapporterade skador från Krokvägen, så på denna sida om grusåsen torde man ha problem liknande dem i västra delen av Enskededalen. Sommaren 2003 grävde man likaså upp i stort sett hela Åkervägen mellan Sockenvägen och Gamla Tyresövägen för att lägga om avloppsledningar samt, uppenbarligen även täta vissa av de befintliga rören. Likaså grävde man upp en stor grop alldeles öster om in/utfarten från Skogskyrkogården mot Sock-envägen. De som genomförde detta sistnämnda arbete påstod att det var fråga om skador på en dagvattenledning, men denna låg uppenbarligen på ett betydande djup. Senare på hösten 2003 kom man med 2 stora bilar för att spola och slamsuga den avloppskulvert som ligger på nära nog sex meters djup under Kyrkogårdsvägen mellan Sockenvägen och Gamla Tyresövä-gen. Denna kulvert är uppenbarligen en gemensam dag- och spillvattenkulvert, vilket innebär att den bl.a. får ta emot en hel del sand, grus, stora stenar och annat ”styckegods”, som under åren runnit ner i eller ”hamnat i” gatornas avloppsbrunnar. Så hade det tydligen även gjort ef-tersom de som arbetade med denna slamsugning uppskattade, att man forslat bort flera tiotal ton från ett avsnitt på endast ca 250 meter längs gatan. I ett par fall var anhopningarna så mäk-tiga, att spolmunstycket fastnade i den ca 70 cm grova kulverten som dock inte är cirkulär. Avloppskulverten är tydligen gjuten på plats och försedd med ett överliggande välvt ”lock”, när den lades ner, troligen i slutet av 1910-talet! Endast några få veckor efter denna slamsug-ning kom en bil med ett par personer från någon under-leverantör av inspektionstjänster. Man skickade då ner en fjärrstyrd TV-kamera som kan dels styras längs kulverten, dels vridas, så att man i erforderliga strålkastarsken kan göra såväl inspektioner som inspelningar av de ska-dor man finner på kulverten.

Vi fick i detta sammanhang veta att vi inte hade med verksamheten att göra, att undersök-ningsresultaten är att betrakta som företagsintern information, som inte lämnas ut till ”kreti och pleti”. Dock kunde man inte hindra oss att befinna oss ute på gatan och observera vad som försiggick. Kommunikationerna upp till den person som arbetade med att styra TV-kameran, granska och spela in bilder nerifrån kulverten var dock sådan att det gick att direkt förstå och uppskatta såväl frekvensen av skador som i stort sett även deras storlek och varie-rande riktningar längs kulverten och dess periferi. Det torde härigenom vara ställt utom varje som helst tvivel, att de funderingar vi under de senast 4 à 5 åren haft kring ev. läckage av grundvatten in till de konventionella och mer förgrenade avloppsledningarna nere i leran på måttliga djup, är ett ovedersägligt faktum värt att mycket noga uppmärksamma och nyttja mot Stockholm Vatten AB. Avvattning och krympning av lera är en allvarlig process!

Man kan framhålla att dessa förgrenade avloppskulvertar på det nu aktuella djupet (vilket är ca tre gångar så stort som normala grundvattennivåer i lermarker) av allt att döma är nerlagda genom då konventionella, långsamma och arbetsintensiva metoder under 1910- och till vissa delar möjligen i början av 1920-talen. Markförhållandena bör alltså vara välkända! Kul-vertarna har sedan dess troligen inte ägnats något som helst underhåll. Veterligt var det nu fråga om den första grundliga inspektion som gjorts sedan kulverten lades ner. Någon grund-lig slamsugning motsvarande den nu företagna har heller inte skett såvitt de äldre närboende kan erinra sig. I en programskrift från 1996 rörande den kommande tioårsperioden framhåller man från Stockholm Vatten AB att man årligen har avsatt pengar för inspektion av avloppsnä-tet, men att dessa inte räcker till inspektion av mer än ca 3 % av avloppsnätet och att man där-vid måste prioritera de grova avloppsstammarna. Man framhåller dessutom att man inte har investeringsmedel nog att kunna åtgärda skador på avloppsnätet i så stor utsträckning som skull behövas och att skador, som inte leder till direkt stopp i avloppsledningarna, inte kan på-räknas bli åtgärdade förrän efter ca tre år. Man synes vara mer intresserade av att genomföra diverse åtgärder som skall säkerställa att Stockholms kommun lever upp till internationella miljövårdsnormer och att kommunen därvid skall vara en av de främsta åtminstone inom EU.

Om man nu betänker att ovannämnda bostadsrättsförening ligger på en smal markremsa som enligt kommunens geologiska kartor består av en övergångszon mellan sandåsen genom kyr-kogårdarna och lerkörteln i Enskededalen, inser man lätt att detta konkret innebär att sand och lera med största sannolikhet ligger skiktade, inte i någon fullt homogen blandning. Därvid är marken ojämnt genomsläpplig för vatten och detta brukar främst yttra sig i att man finner s.k. vattenådror i marken, där genomsläppligheten lokalt är som störst medan leran i övrigt kan vara mättad eller alternativt mer eller mindre total utarmad på vatten. I det senare fallet med-för detta en möjlig krympning med i ytterlighetsfall upp till 35 volymprocent! Om av-vattningen sker genom ett vattengenomsläppligt lager strax utanför ett hörn av en byggnad samt att leran under hörnet avvattnats kraftigt, genom att vattnet letts mot en skada på den förbipasserande avloppskulvert, varvid grundvatten kontinuerligt läcker in i kulverten, är det kanske inte så underligt att ett hörn av en bottenplatta knäcks och en i det närmaste tetraeder-formad del av murverkets hörn börjar sjunka ner i den krympande leran så mycket som 2 à 3 cm! Krympningen hos leran sker kontinuerligt med avtagande vattenhalt och kan sålunda medföra att byggnadernas bottenplattor inom området får ett ojämnt stöd och kan knäckas sönder även om de i vissa fall stöds någorlunda hyggligt genom en graderad men ojämn krympning under hela bottenplattan, varvid denna visserligen undgår att brytas itu men å and-ra sidan kommer att ”kantra”. Längs Åkervägen, se ovan, förekom troligen åtminstone i ett fall en mot kulverten under vägbanan kontinuerligt varierande avvattning med tillhörande krympning av lerunderlaget pga. ett sannolikt inläckage av grundvatten till kulverten. Det är därför inte är så underligt att vissa verandor liggande utmed vägen sjunkit betydligt och att en villa kantrat ut mot vägen i så hög grad, att man med hydrauliska domkrafter tvingades att lyf-ta villan ca 8 cm vid vägen och lägga på källargrundens mur i motsvarande grad, för att åter-ställa villans golvplan i vågrät position. Man skall dock inte vara så naiv att man helt dömer ut Staffan Ekenbarks resonemang om trädens avvattnande effekt. Längs Åkervägen, liksom längs exempelvis Sockenvägen och Gamla Tyresövägen, finns utanför raden av villor plante-rade alléträd, med vars hjälp man uppenbarligen fullständigt medvetet bidrar till att göra markområdet instabilt pga. de växande träden kontinuerligt ökade vattenupptag med förmoda-de grundskador som följd. Det förefaller ju närmast som ett attentat mot villaägarna!

Nu är det dessutom så illa att vissa villor ligger längs mer eller mindre hårt trafikerade genomfartsvägar och till dem kan otvetydigt räknas Sockenvägen och Gamla Tyresövägen. Trafiken medför helt oundvikligt vissa markvibrationer, som är värre ju sämre vägbanan är, ju fortare fordonen kör och ju tyngre trafiken är. Sockenvägen blev för ca två år sedan föremål för en ombyggnation, vilken i huvudsak innebar att man trängde ihop trafiken mot vägens mitt, där den gamla spårvägsbanken ligger kvar. Man torde även har förbättrat underlaget nå-got. Ytbeläggningen har gjorts bättre med mindre ojämnheter som följd. Några nya hastig-hetssänkningar (tidsbegränsade per dygn) har man emellertid inte påbjudit. Dock genereras under alla omständigheter fortfarande markvibrationer, vilka dock var värre längre tillbaka i tiden, vilket i hög grad är intressant i samband med de uppträdande byggnadsskadorna.

Med markvibrationer förhåller det sig så, att en mekanisk vibration fortplantas bättre i fuktig än i torr mark, bättre i homogenare lera än i ren homogen sand, som t.o.m. kan verka däm-pande i kraft av sin porositet och den inre friktionen mellan de rörliga sandkornen. En stilla-stående vibrator är rundstrålande om den inte utsänder riktade vibrationer. En rörlig källa till vibrationer ger ett helt annat utbredningsmönster hos vibrationerna och eftersom man vanli-gen har en måttlig och icke helt förutsägbar riktningseffekt kring ett fordon i rörelse, kan man beroende på utbredningshastigheten för vibrationerna samt fordonets egen hastighet få vissa interferensfenomen, där ett flertal mindre intensiva vibrationsvågor interfererar under mer el-ler mindre kraftig förstärkning. Dessutom är det så att det inte endast är ytvågor som kan in-terferera. Vibrationerna går dessutom på djupet och kan speglas mot exempelvis en grundvat-tenyta eller berggrunden, så att de åter närmar sig markytan. Därvid ökar emellertid den s.k. gångvägen för vibrationerna, vilket medför att dessa djupvågor inte interfererar med fordonets egna ytvågor samtidigt som de naturligtvis dämpas. Skulle man däremot kunna få interfere-rande meniska vågor från flera tyngre fordon som närmar sig varande, framifrån eller bakifrån och kanske man t.o.m. företar en omkörning, kan man få en mycket kraftig energi-koncentration, när ett flertal vibrationsrörelser i marken interfererar med varandra, varvid man i ytterlighetsfall rent ut sagt kan få en så stor koncentration av rörelseenergi, att det kan leda till närmast explosiva konsekvenser. Ytvågornas reflexion mot olika närliggande grundmurar kan därvid ge mycket verksamma bidrag. För att belysa dessa förhållanden kan nämnas att man inom medicintekniken numera ofta avstår från blodiga, kirurgiska ingrepp, som tidigare var normala för att avlägsna gall- och njurstenar. I stället nyttjar man ofta en s.k. stenkross be-stående av en vanna i vilken patienten nedsänks och där ett antal ultraljudsgivare lokaliseras enligt s.k. stereotaktiska principer, avger i sig t.o.m. mycket svaga ultraljudsignaler, vilka bringas att interferera med varandra just där gall- eller njurstenarna är lokaliserade. Dessa smulas därmed effektivt sönder och kan avgå den naturliga vägen. Energikoncentrationen kan alltså i extremfall vara förödande för hård och spröd materia dit betong och mursten utan tve-kan måste räknas in. Torr mark, även avvattnad av läckande kulvertar, kommer under någon del av året att befuktas av omedelbar våt nederbörd eller av smältande snö- och is-massor, varvid dämpningen är temporärt förhållandevis måttlig. När upptorkning av det allra yttersta skiktet sker kommer dock lägre liggande jordlager att befuktas av det sjunkande vattnet, så riskerna får vibrationsskador varierar med årstiden, men är aldrig helt obefintliga även om grundvattennivån i sig råkar ha blivit mycket låg till följd av läckage på avlopps-kulvertarna inom området.

Bostadsrättsföreningen Stenhuggaren Nr 10 står nu i begrepp att konkret behöva kontakta Stockholm Vatten AB eftersom man måste företa en översiktlig geologisk undersökning och söka fastställa hur dess byggnad ev. skall kunna renoveras samt vilka kostnader detta kan före med sig. Man kommer att undersöka möjligheterna till att vid behov lagsöka Stockholm Vat-ten AB, om mätnings- och inspektionsdata inte ställs till förfogande och där anklagelsen även kommer att innefatta företagets uraktlåtenhet att sköta avloppskulvertarna med de konsekven-ser företagets kunder fått känna av. Likaså kan det bli nödvändigt att ifrågasätta företagsled-ningens kompetens att styra och bedriva den verksamhet de tagit på sig och deras uppenbara beredvillighet att åtaga sig vattenförsörjning och avloppshantering för grannkommuner (ex-empelvis Huddinge kommun) innan man visat sig kapabel att sköta den egna kommunens an-gelägenheter. Skadestånd kommer givetvis att utkrävas såväl för reparationen av de åsamkade skadorna som ersättning för de ekonomiska och ideella skador som föreningen och vissa av dess bostadsrättshavare fått kännas vid under det antal år som gått innan man lyckats att komma dithän att det till sist finns fakta från bl.a. TV-redovisning av hur avloppskulvertarnas skador ser ut inom området och de konsekvenser som dessa skador är oupplösligt förbundna med. Tyvärr visar erfarenheten att vissa ärenden måste väntas ut, så att förekommande skador blir större och så uppenbara, att de inte kan förnekas av de ansvariga samtidigt som det direkt kan påvisas att det vore ytterst oprofessionellt att inte omedelbart erkänna skadornas omfatt-ning och orsaker samt att skyndsamt och effektivt åtgärda situation och hålla de drabbade skadeslösa åtminstone ekonomiskt.

Det är nu tid för Trädgårdsstadsföreningens och Villaägarföreningens medlemmar att gemen-samt samla sig kring de problem man känt av under den gångna perioden om kanske 10 à 15 år och, vare sig man ännu inte har åtgärdat de skador man åsamkats eller redan till höga kost-nader har vidtagit erforderliga åtgärder, så är det tid att framställa sina anspråk på Stockholm Vatten AB, när det nu bara blivit alltför uppenbart att orsakerna står att finna i en försummad övervakning av avloppskulvertarnas tillstånd samt ett uteblivet nödvändigt underhåll, som fått förödande konsekvenser.
 
Sida: grundsk040316.htm

Uppdaterad: 2004-03-20